HISTORIA

 Historien om uppkomsten av ragdollaveln är stundtals ganska förvirrande och i många fall även helt osannolik. Det finns dock några hållpunkter som har kunnat säkerställas. Rasen grundades i Riverside, California på 60-talet av en dam som hette Ann Baker.   Rasens urmoder var en vit långhårig katt som hette Josephine.

Liksom många katter under den här tiden gick Josephine fritt och parade sig med de hankatter som passade henne, hon fick flera kullar om året och hennes ungar var lite halvvilda – inte speciellt lätthanterliga.   Men så blev Josephine påkörd. Hon låg vid vägkanten i två dagar innan hon hittades och togs om hand av anställda på Riverside Universitetet, där hon vårdades tills hon hade återfått sin hälsa.

 När Josephine mådde bättre lämnades hon tillbaka till sin ägare Mrs Pennel. Josephine återgick till sitt fria liv och fortsatte att föda kattungar.  Till skillnad mot tidigare kullar, som liksom Josephine var lite halvvilda, var dessa kattungar mycket sociala och orädda mot människor. Familjen Pennel tyckte nästan att de var för sociala,   de hade ständigt ungarna runt fötterna.

 Det är inte riktigt säkert vad som hände efter olyckan flera olika teorier går här isär.  En av teorierna menar att Josephines gener förändrades i och med olyckan, detta är självklart helt omöjligt. Mrs Baker själv har vid något tillfälle hävdat att Josephine blev "fixad" på sjukhuset, att hennes gener byttes ut.   Även detta är en omöjlig teori även om någon skulle haft ett syfte med detta måste vi tänka på att det var på 60-talet och sådant kunde omöjligt genomföras. En sista teori är att Josephine hade en mutation i reproduktionscellen. Denna teori skulle kunna stämma men det är trots allt relativt osannolikt att endast en gen skulle utgöra kattungarnas temperament. Så här står vi idag och vet fortfarande inte vad som hände.

 Mrs Baker födde bland annat upp Perser och brukade låna en svart perserliknande hane som var en av Josephines ungar. Hanen hette Blackie. Vid ett av besöken för att låna Blackie fick Baker syn på hans bror Daddy Warbucks. Han såg ut som en Helig Birma men med en vit bläs på nosen och en vit svansspets och höga sockar. Det finns inga säkra källor om vem som var far till Daddy Warbucks, det visste bara Josephine. Han var dessutom ensam i sin kull. Baker blev mycket förtjust i Daddy Warbucks utseende och temperament, så hon bestämde sig för att föda upp katter som han. Ann Baker har själv kallat Daddy Warbucks den "äkta Ragdoll-lookens fader". Mrs Baker bestämde sig för att försöka para Daddy Warbucks tillbaka på Josephine. Resultatet av parningen blev  Fugianna som var en brun mittedhona. Huruvida det blev några fler ungar i den kullen vet vi inte för Fugianna är den enda som omnämns och från henne härstammar den linjen som kallas lightside.

 För att inte få ännu mer inavel beslutade man att blanda in en annan ras i aveln och Mrs Baker  och några genetiker hon tagit kontakt med bestämde sig för en brun burma. I en del historiebeskrivningar påstås det att det var en svart perser, men i det stora stamträdet dit alla äkta ragdolls ska kunna spåras står det klart och tydligt burmese.  Vad som också talar för det är att Mrs Baker gav många av katterna på den linjen asiatiska namn som Kyoto, Tiki,  Toy Ling, Woo Wong,  Toy Sue o s v att jämföra med burmans förfäder som hade liknande namn t ex originalburman Wong Mao.

 Burman parades med Daddy Warbucks och man fick en brun colourpointhona Buckwheat. Hon parades tillbaka på sin far och de fick Kyoto, en brun mittedhane och Tiki en brun colourpointhona. Tiki är urmodern på det man kallar darkside. Alla dessa katter finns registrerade under stamnamnet Raggedy Ann.

 Mrs Baker började sälja sina katter som hon kallade Ragdolls men hon behöll ett fast grepp om aveln och förbjöd sina köpare att para sina katter om man inte fick "licens" som innebar att man följde strikt hennes regler och anvisningar. En uppfödare, Danny Dayton – Blossom time,  delade inte Mrs Bakers åsikter om hur de skulle avlas och efter en hård tvist i domstol och i media så bröt han sig ut och började avla på det sätt som man gör med alla andra raser och härifrån har Ragdolls spridits över världen.

 Danny Dayton startade 1971 Ragdoll Fanciers Club International (RFCI) som har som mål att få rasen godkänd i de olika amerikanska kattsportförbunden.  Han började också skriva på det stora stamträdet dit alla ragdolls ska kunna spåras för att kallas "äkta". Det här innebär att det inte är tillåtet att para in någon annan ras i ragdoll.  Detta för att behålla rasen som den är idag och inte förändra dess genetiska "bild".

 Arbetet i RFCI har gett till resultat att alla amerikanska förbund godkänt rasen. Första förbundet var RCFA år 1969 och på våren 1993 godkände det sista men största och viktigaste förbundet, CFA, ragdollen. Till England kom ragdollen 1981 och ungefär samtidigt till Tyskland. Nyfikenheten på den nya rasen med det spännande namnet och egendomliga historierna kring uppkomsten var stor. Ragdollen visades upp i många olika medier och fler och fler personer blev intresserade av rasen. Men framgångarna hade sin baksida. Många kattförbund vägrade under lång tid att godkänna en ras som inte kunde känna smärta, bli rädd eller försvara sig själv, vilket självklart är helt fel. Som tur är har många av dessa missförstånd rättats till och ragdollen är en av de mest växande raserna i kattuppfödningens historia.

 Till Sverige kom Such Fun Misty Knight, "Engelsmannen", först i oktober 1991, importerad av Maria Staaf. Den 2 september 1992 kom Ragtime Foebe som första ragdoll till Norge, importerad av Solveig B Damsgaard.

TILLBAKA